ARIZONA BAY
Första gången jag såg Arizona var i Skåne hos hästhandlaren Kjell-Åke Lindskog. Det var många, många hästar i en hage och min blick föll på två eleganta skäckar, Arizona och Cheneyye. De hade inga namn då men jag hittade på namnen Arizona Bay och Cheyenne Brave via fantasi och kartbok. Det skulle vara lite westerninspirerat. Att de bara var 2 år och helt vilda gjorde inte så mycket. De såg ut att vara fina, välutvecklade och precis rätt typ. De fick drivas in lösa i lastbilen och där kunde vi få på grimmor. Vi släppte dom i hagen på andra sidan vägen. Där fanns tillräckligt med bete men ändå var hagen inte jättestor. Jag gick ut med en havrehink varje dag för att ens komma i närheten. Framåt hösten kunde vi ta dom och ta in dom. Linda Gyllenhammar jobbade som beridare då. Hon var klurig och duktig så det gick ganska fort framåt med dom. När de väl kommit in i stallet var de nyfikna och mottagliga för utbildning så inridingen under vindern gick jättebra. Som 3-åringar reds de en period av Elisabeth Aardal Eriksson som gillade dom. De kunde båda ridas av barn ganska tidigt. Snälla och okomplicerade men de var ganska stora. Som tur är klarade båda div ponnymätningar och blev slutmätta som 148 cm.
När vi köpte Arizona var hon odöpt med okänd härstamning. Dock kunde gubbarna berätta att det fanns en härstamning och jag antecknade allt och började forska. Pappan skulle heta Manolito och vara en halvblodskorsning registrerad i Skäckföreningen. Jag fick kontakt med Skäckföreningen och Manolitos härstamning. Jag hade också en bild på honom saxad från Ridsport och han var ca 160 cm och kanske ingen direkt halvblodskorsning. Hans farmor var Nordsvensk Brukshäst och hans mamma var ren travare, farfar var en skäck utan stam. Klart hästhandlargubbarna kallade det "halvblodskorsning". Kul var det att forska i alla fall och Arizona var ju densamma. Hennes mamma heter Ada e icke godkända Prickman som var godländsk e mer kända Carneol x som var en fin hingst. Adas morfar skulle vara halvblodshingsten Langos. Gatukorsning alltså och helt otroligt att hon lyckades bli ponny med så stora hästar i stammen. Jag fick henne registrerad med denna stam. Se länken ovan. Kul att ha dokumenterat men vissa delar kan vara osäkra då jag fick ringa runt mycket och forska.

Arizona hoppade trevligt och tävlades av Anna Larsson tom Lätt A hoppning. Hon gjorde faktiskt en start med (senare kända) Angelica Augustsson och placerades i Lätt A. Detta var 2003 och vi ville kolla om Arizona var en ponny för medelsvår och SM. Hon var kvalificerad för medelsvår 2003 men det blev inget av den satsningen.
Arizona var en snäll lektionsponny. På sommaren. På vintern var hon dunderladdad som Bamse och kunde dra fruktansvärda repor med barnen. Med eller utan havreladdning.
Hon fick Rebecka Ihs Håkansson som fodervärd och de tränade flitigt. Arizona älskade Rebecka och de trivdes så bra ihop att familjen köpte henne när ridskolan lades ned.
Klippt ur mail från Rebecka Ihs Håkansson (ägare):
Jag har haft henne sedan sommaren 2005. Vi har tävlat upp till LB hoppning och dressyr. Vi har även prövat på hubertusjakt vilket hon (och jag) tyckte var mycket roligt! Vi har lagt ned mycket tid på dressyren där hon har utvecklats mycket under de åren som jag haft henne. Dressyren har också hjälpt hoppningen att bli bättre och hennes självförtroende där har stärkts mycket. Jag trivs mycket bra med henne och hon har hjälpt mig bli en bättre ryttare.
Arizona 2007 Foto från Rebecka Ihs Håkansson
Bild från 2006 från Arizonas ägare Rebecka Ihs Håkansson
Bilder på Arizona och Rebecka från deras Hubertusvinst 2006
Foton från Rebecka Ihs Håkansson
Arizona och Hanna från en klubbtävling
Arizona och Caroline från DM i hoppning för lektionsponnyer
Från Rebecka 2011:
"Har gått lite mer än sex år sedan vi köpte Arizona och hon är kvar hos mig på Heda och vi har gått över till att enbart rida dressyr. Jag har dock hunnit bli för gammal för att tävla mot ponnys men tävlar henne nu istället mot storhästar med placeringar upp till LB och kommer förhoppningsvis tävla något högre klasser längre fram. Vi tävlar dock ganska sparsamt, men tränar desto mer och sedan blir det en hel del turer i skogen också såklart. Trivs fortfarande väldigt bra med henne och hoppas på att kunna ha kvar henne länge =)"
|